I - Han och jag.

Jag vet ju att vi aldrig kommer komma närmre än ett tyst hej, blickar ner mot marken och snabba leénden.




Jag är meningen. Behöver bara en punkt för att avsluta.

Jag vet hur stor jag blir där, under din hud, när jag ligger med huvudet på din mage och andas.

Hans ögon känner jag igen så himla väl, fastän jag aldrig sett dem på riktigt nära håll. Han ser ut att lukta kaffe och ha varma händer som lätt kan värma mina kalla. Skorna och jackan han har på sig skulle passa så himla fint i min hall och den där axelväskan likaså. Han skulle förmodligen älska att sitta i den där slitna, blommiga fåtöljen på verandan och röka morgonens första cigarett. Och jag skulle älska honom. Jag skulle älska hur han dricker sitt kaffe, hur hans ögon kisar när han ler, minen han får när han målar, hur olika vi är. Han och jag.




Snart är vintern slut och våren kommer efter det att vakna.

Hjärtat till Sinnet: Låt kärleken växa.
Sinnet till Hjärtat: En annan gång.

Hela min värld håller andan och jag likaså. Kan han inte komma hit med sitt cigarettpaket och sitta i min slitna fåtölj?



Godmorgon.

Du kommer att hitta kärlek.



Var alldeles varm i nacken när jag vaknade och hela rummet luktade andetag. Kliver långsamt ur sängen och drar upp gardinen. En smal strimma med solljus söker sig längs hans överarm och vänstra skuldra. Med lätta fötter söker jag mig till köket och gör kaffe till oss båda. Jag vill ha två sekunders mjölk i mitt, han dricker sitt svart.
Med ännu lättare steg än innan svävar jag nästan in i sovrummet igen för att inte spilla. Jag sätter ner hans kaffe på nattduksbordet bredvid väckarklockan som ska ringa 10:32. Hans buss går 11:04.
Med benen uppdragna mot kroppen och muggen med mitt kaffe tryckt mot bröstet låter jag mina ögon utforska honom. Efter knappt en hel minut böjer jag mig framåt, tar stöd med mitt högra ben i golvet och sträcker mig mot honom. Med min vänstra hand har jag ett stadigt grepp om muggen, med min högra stryker jag honom över håret och ner i nacken. Han är kittlig. Vaknar till när mina fingrar långsamt rör sig över sidan av halsen. Han ler.

Och jag vaknar.

Jag såg honom så väl, men jag kommer inte ihåg hur han såg ut. Förmodligen för att jag inte vet vem han är.







Det känns fel att säga att man saknar en dröm.

Jag vill vara Någon.

För det är Någon som du någon gång kommer att älska.


Jag ska försöka att lova, att det här är sista gången jag flyttar.


En blick och jag lovar att jag är din.

RSS 2.0