Är det möjligt att tvåsamhet kan kännas ensammare än vad ensamhet gör? Får man erkänna att man är ensam även fast man har någon, får man säga att man är sårad även om man är älskad och älskar tillbaks, får man vara ledsen när man egentligen borde vara glad? Får man vara olycklig när man enligt alla andra borde vara lyckligast i världen