för det mesta stormar det men ibland skymtar ett lugn.

huden runt hjärtat skaver och känns tung. 
skrev ett brev till dina barn om dig.
tomheten efter dig växer och den kräver att jag ser den. för den finns ju.
när jag skjuter undan den växer den och ekot efter dig blir bara högre.
 
skrev ett brev till dig. om dig.
fattade mig kort för jag visste inte om du skulle orka lyssna på hela.
fick höra att du log när din vän läste upp det.
 
när vi andra går vidare har du liksom stannat i periferin och jag blir obekväm när jag inser det.
vill mana på dig att komma ikapp men du är ju inte längre här.
du står kvar och vi går.
snart ser vi inte längre bakåt efter dig och det är nog det som skrämmer mig allra mest.
 
 skriver om dig. för mig.
 vila nu.

RSS 2.0