Ni vet, i hans centrala del, där finns endast svart trassel och fula spel.
Det är iskallt utan oss, han drar djupa halsbloss.
Går i samma skor med samma skoskav, sitter fast på botten i ett stort ishav.
Jag vill aldrig vara ensam, men jag vägrar att vara tillsammans nu.
Det slår mot hans fönster, det bankar mot hans ryggrad.
Hjärttrummans nummer är uppe i sextiosju.
Men ja, det stämmer. Att tillsammans är man mindre ensam.
Fördärv: förfall: dekadens: är smärtsam*

*kärlek.

 

Hans händer är inte fyllda med blommor.
Salivet är ångestförgiftat.