Om det fanns mer att ge hade jag gett allt
Det värsta med alla bråken är inte bråken i sig,
utan att vi insåg mitt uppe i allt,
att vi inte längre vet vad vi bråkar för
Allt jag gav, jag gör aldrig om det.
Slår på din bubbla men du ser dig inte ens om
Var rädd för alla andra innan dig, du var den enda som såg mig
Ser du förbi nu?
Jag är ju här,
försvinner lätt i bakgrunden, är ingen särskild.
Vi kan väl minnas oss, hur vi såg ut
Skäms du också nu, efteråt?
Har du förlåtit oss för alla skrik, jag skäms också.
Om jag vore du, hade jag fått nog nu
Visa mig en dröm
Trackback
