En storm i allas huvuden




Visst är det irriterande? När de säger att alla blir svaga framför spegeln. De säger att det försvinner med tiden, men tiden går ju så jävla fort och varför försvinner inte då tankarna om jaget?
Spelar ingen roll vad folk säger eller inte säger, ryggen sjunker alltid ihop framför den där reflekterande glasbiten. Ibland tror man att man är dum i huvudet på riktigt.






Han är överallt och ingenstans på samma gång.

vill veta hur många krig han utkämpat, hur många ärr han har.
vill följa hans ryggrad hela vägen upp till nacken och räkna hans ryggkotor
hans revben
hans fingrar
hans hjärtslag
vill kunna hans anatomi utan och innan

fjäderlätta vingslag inuti magen skapar arga röster i huvudet.




RSS 2.0