kl är 06 det här är ekot i din trappuppgång

Letar ej trygghet hos andra. Nära men inte närmre, men när du lagt något hos andra får du någon slags riktning. Pil framåt, bakåt. Om den ligger hos dig själv kommer du ju bara snurra kring din egen axel. Varken steg framåt eller bakåt. Får man ens stå still liksom, alla andra rör ju sig framåt. Kraft och riktning, vektor.
 
Vem är du i ditt eget sällskap
I min lägenhet står tiden still. Planterade växter i augusti som inte vuxit alls. Här inne står tiden still. Andas samma luft, värme stiger, blir till regn inomhus. Det stormar alltid inuti. Syrebrist snart.
 
Drar fingrarna genom håret. Vill nästan trassla in och fastna där men det går ju inte. Typ som att rita mönster i sanden. Sköljs bort sen. Dörren stängs. Så många som försvinner där vågorna bryter. Delar täcke men inte mer, trasslar ur intrasslade ben, inväntar kollektivtrafikens första buss hem eller tar cykeln. Så många dörrar jag stängt försiktigt kl 6 på morgonen. Stegen ekar i trappuppgången. Google maps, närmsta hållplats. Rensa historik. Kommer aldrig tillbaks. 
 
Två i en relation. Koppla ihop två med ett snöre, du i ena änden och jag i andra. Håll en rak linje, tappa inte. När du backar går jag framåt och när du går framåt backar jag. Brännskador om jag drar för hårt och snabbt, bränd. Så många lösa trådar, hallå är du kvar? Spänd för långt bort. Trasslar för nära. Jag tror jag tappade tråden. Sammanflätar med en annan, släpper, klipper.
Trådrullen tunn. Knyt av blödande kärl innan slut på material. 
 

Visa mig en dröm

Viska i mitt öra:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0